fran en annan del av cusco

grundligt

misstar ni er
som tror att det underhalls med enmansshow

denna bloggen.

Jag kommer att visa ansikte da och da
de tillfallen jag anser
att ni ar andligt mottagliga for
mina budskap.

Jag ar den andra sidan av utgjutelsen ni badar i
aven den del ni da och da laser om nar mpo
dikterar.

Jesus Dahlin

visst ser det modest ut

Jag blev kallad jesus senast idag,
jag tror att min kombination av
overvaxt pottfrisyr, vildvuxen ansiktsbuske
och bedarande blaogdhet gor sanningen narmre
an vad vissa av er kanske inbillar er.

Jag knallar pa
I
Cusco
med
mpo

bror min erbjuder sig att flyga och sallskapa i helgen,
jag hade ett smarre kalas inomvartes och garmed tankar
pa hur man kan underhalla broder bast i utland.
Mina andra tankar faller pa nyskapta vanskaper
och hur jag skall underhalla dem i nara framtider,
kvallen erbjuder sig hos Alvaro och hans van vars namn
borjar p M och fortsatter med glomska och skam i
min minnesbank. ALvaro kollar garna pa film
av det anorektiska slaget och om det blir uppdatering
at det hallet i min foljetang behover ni inte tappa
dubbelhakorna. Marklig karaktar - Alvaro.
Marklig som i pluspoang.
Vi njot av tanken pa honom i hoglasningsform
pa cusco gata nar vi i samma veva ramlar pa
honom och herr M. V i foljde med och sag pa nar
de skrev nytt lagenhetskontrakt nara San Blas torget,
sa adjo i samma kvarter vid narmsta internetkafe
for 1 sol/timme.

Kairen bor namnas som nyvan och finvan.
Vi at nattlig medicin tillsammans i grupp
och fortsatte vanskapa pa en utomordentlig
terrass igar. Hon ar en farligt trevlig typ
jag garna fordriver tiden med och later mig
in´pireras av sa lange vara sjalar vanrar
i cirklar.

Ja, det och bastu, busig pojk i klattertrad,
chokladsug och tankar pa machu pichu
och en framtid i djungeln ar min dagrapport

jag ar mer an saker pa att mpo skriver utforligare
om detta och tanker bara skicka bekraftelse
pa att handelserna faktiskt agde rum.

hoppas att mina rader latit smaka sig och
att ni fortsatter tro pa vara ord ni fa utvalda
lasare.

Pussar i frikostlighet och kvalitet.

J. K. Dahlin

sauna!

Det började sahär; Vi träffar pa Minna fran Helsinki och ett och tva vänskap uppstar. I trio skämtar vi stort och brett om att basta da tva av tre rakar vara finsksprakiga och Minna nämner att hon hört rykten om att det faktiskt ska finnas en bastu här i Cusco. Nog sagt för att Patrik ska skriva upp det pa listan över vad vi ska fraga pa turistinformationen dagen därpa. Väl pa plats kunde de dock inte svara pa just den fragan, men misströsta är i onödan da guds vilja är större än kunskapen pa turistinformationen för sa fort vi steg ut fran kontoret kom det en tjej med ett flygblad som erbjöd just bastu runt hörnet. Det var ett solklart tecken fran ovan och Patrik som spenderat tillräckligt med tid i Teheran visste hur man förhandlar om priser och fick det fran 30 soles/person till 20 soles för tre stycken. Ni kan tänka er hur bra stolt jag är över att han en sadan karl vid sidan av.

Sa idag var det sauna dags, direkt efter frukost. I spänd förväntan stegade vi ner mot staden och mot en saunaupplevelse vi och de pa saunastället sent skulle glömma. Det hela började med att bastun inte var uppvärmd än när vi kom fram och inte var det nagot att höja ögonbrynen at da ovanför dörren var det ett stort hal som var ungerfär en meter bred och 30 centimeter hög. Flickorna förstod snart varför bastun aldrig blev varm, sa när jag steg ut fran den iskalla duschen som var lovad att vara varm, stod de och häftade ett tyg för halet. Var saunavärdinna öppnar dörren at mig som haller pa att ramla in i själva bastun där patrik sitter under serpentinerna och ballongerna och skrattar över att det var varmare i väntrummet än i själva bastun. Minna kommer in och vi tre tittar pa varandra i samförstand och bestämmer oss för att göra nagot at saken. Sa vi kastar vatten över de smaljumna stenarna och efter en kvart/tjugo minuter känner vi att snart sa, snart kanske vi börjar svettas i alla fall.

Var värdinna sitter samtidigt i bastun med alla sina kläder pa och försöker fa oss att lugna ner oss lite med "löylyn" da golvet blev alldeles för blött av det, som hon försöker atgärda genom att sopa undan det. Ju längre tiden gar inne i bastun desto tokigare blir vi när vi aterupptäcker norden i oss. Minna börjar dansa och yla som en hund, Patrik sjunga och sla takten mot brädorna och jag, jag kan inte mycket annat än att skratta at den bisarra situationen som omger mig. Det hela bara eskalerade med att Patrik helt plötsligt sitter och försöker lära värdinnan, en 18-arig katolsk tjej, engelska fraser och det hela paminner mest om Borat när han ska lära sig att skämta, samtidigt som ettriga Minna vägrar ge upp hoppet om en bastu som faktiskt är över 40 grader varmt och öser med vatten pa stenarna. Till slut är det sapass varmt att Minna anser att vi ska skita i handukarna och basta pa riktigt och naturellt, vi fragar om lov och den timida katolska fröken bastu vagar nog inget annat än att ge oss tillatelse. Vi gar loss med trasan som var meningen att användas som stenvätare och piskar skiten ur varandra, var värdinna sitter pa nedersta planket och betraktar hela spektaklet med stora ögon tills hon stammande undrar om vi brukar leka sexlekar ihop, alla tre.

Jag tror inte att jag har varit med om nagot som har varit lika bisarrt, inte i nyktert tillstand i alla fall. Detär det här resande handlar om, att samla pa riktigt udda kulturkrockar och bisarra möten. Ja, livet fortsatte vidare efter bastun och fortsätter nu med. Dags att avsluta för den här gangen igen.

Puss och kram!

hujjeda mig!

Shit alltsa. Det är begreppet man använder när man vill betona att nagot stort/utmattande har skett/sker. Det säger jag varje gang vi klättrar upp för trapporna till vart hus (det är HÖGT upp vi bor, och det är inte mycket till kondition en rökare/latjävel som jag har) och det säger jag nu efter var 15:- (sek) maltid vi hade med en startsallad, enorm mellansoppa och segundan som faktiskt var märkbart god, som vi sedan avslutade med en bautabit chokladtarta. Jävlarrr! Jag har varit pa en chokladfrekvens hela dagen, som bara eskalerade efter var första twix. Efter den har tanken pa choklad förföljt mig, men nu tror jag att tartan lyckades bli la grande finale och kanske kan jag aterga till en annan frekvens av langsamt lunkande och upptäcktsmode.

Förövrigt sa heter tarta torta pa spanska. Och möbler heter muebler. Det kan roa pappa om ingen annan som alltid basunerat högt och högtidligt hur jävla trist det svenska spraket är. annars gar sprakhandikappet sin stilla gang här, även om det inte är nagot hinder för de med det andra spraket att glatt och livligt diskutera saker med mig. När vi var pa marknaden ville alla tanter prata med mig om allt mellan jord och himmel, min juicetant berättade mängder av ord som jag förstod en brakdel av men kul hade vi. Det är just det här, som Patrik sa, att det är ett äventyr att bara ga och handla mat. I där borta där snön faller och ansikten fortfarande är bekanta sa gar man till butiken, tar det man ska och aker hem. Kanske ett hej till kassörskan och i Norge fragar de om man vill ha en pase till det man ska ha med sig, vilket blir till ett hej och ett nej, kanske ett ja om man glömde att ta med sig en pase själv sa att man slapp bygga pa samlingen av nödlösa plastpasar. Men här är man vän med alla och alla vill berätta och prata, höra och skratta at faktumet att man faktiskt tycker att det är varmt när det är 20 grader varmt för att man kommer fran skandinavien.

Tidigare sa sprang vi pa Kairen, en av de underbara människorna vi lyckats lära känna här i Cusco. Hon är verkligen bäst! Med ett sadant hjärta av guld och hon har sa enormt mycket vishet i sig sa jag söker mig till hennes famn av rad, som en lillasyster. Hon hjälpte mig massor inför min första ceremoni med ayhuasca (närmare detaljer om det kommer i framtiden), var där som ett stöd för mig och Moses, de tva jungfruna. Vi ska försöka ringa henne ikväll och ocksa fa tag pa Minna, var finska pinne som idag flyttar in hos oss.

Nu maste jag avsluta här da gubben sitter utanför och väntar. Pa aterseende!

En början igen.

Sa sitter man helt plötsligt pa andra sidan jordklotet och är. Klockan är väl mycket bade här och där, fast här har tiden en helt annan betydelse. Det tar en stund av räknande innan man kommer pa vilken dag pa veckan det är och dygnet följer man efter solen. Mörkt betyder kväll och ja, needless to say men säger väl ändock att när solen skiner är det dag ocksa här.

Rent praktiska detaljer angaende bloggen sa kan jag inte lova att det kommer följa en kronologisk ordning med inläggen, da jag (mpo) kommer skriva saker och ting för hand och risken att de anekdoterna kommer upp en dag eller tva senare ligger och trycker mot strupen. Naväl, vad gör det som till och med de gamla grekerna undrade en gang.

Just nu befinner vi oss i Cusco, en helt underbar stad som ligger i en dal och bygger sig längs med bergen, vi bor saklart nästan högst upp, nära den vita jesus-statyn som vakar över staden. Med vi menar jag mig, Patrik och Patriks gamla pianopolare Micke och imorgon verkar det som att vi far pafyll av en finsk tjej som vi hittat vid namn Minna. Vi bor i ett hus som en peruansk vän har fixat till oss och som tillhör hans mors vän som just nu befinner sig i Lima. Vilken lyx va! Eget hus och grejjer.

Det är nagon skum vattenkrigsfestival här i Cusco och alla har funnit mig vara otroligt attraktiv som objekt, inte bara med vattenballonger utan ocksa med att sprejja ner mig med massa skum. Grannungen pa fem ar gick bärsakagang mot mig och Patrik och vi hade heligt krig där pa garden, men den lilla rattan hade fördelen att sta pa en balkong och skjuta ner pa oss med sin enorma vattenskjutarmojäng. Dock lyckades vi med möda i alla fall hälla en hink med vatten över valpen som hämnd.

Efter allt krigande gick jag och Patrik ut pa promenad och hittade en skön lite bakgata att sätta oss ner pa och insupa omgivningen. Medans vi satt där fick vi skada en gubbe som kom fram och spelade flöjt för oss, tva hundar som porrade, en gubbe som var invirad i massa gröna lianer och var helt lerig i ansiktet, taxibilar som försökte samsas om den lilla pyttevägen, en gammal vit tant utan bh och med hängpattar (jag är snarare en ung vit tant utan bh och hängpattar), en svart cowboy och det ena med det andra. Livet har sin stilla gang här den med. Men favoriten av alla karaktärer var i Pisaq, en liten by utanför Cusco, där när vi gick mot centrum helt plötsligt ser en gubbe med världens knepigaste hallning, han var nästintill dubbelvikt, komma med en jättelang pinne och ha ett riktigt belatet leende pa läpparna. Ni vet sadär att man sag att han hade nagot jävulskap i görningen och visst hade han det för han börjar jaga en liten gris med sin pinne. Grejjen var att det var nagot jäkla speciellt med den karln och med tanke pa hallningen sa kunde han inte riktigt springa utan lunkade efter med det där leendet, runtomkring i buskar och dikar efter grisen som kutade. Vi var helt tagna av situationen, den var helt fantastisk! Jag skrattade sa jag nästintill grät och Patrik (som ocksa har blivit utnämnd som Jesus här i Peru) gick för att fredsmäkla, men gubben sa bara att det var hans gris och han skulle bara sla den lite grann. Det var en sandär scen ur en knepig film som man far vara med om alldeles för sällan.

Maten i Peru har inte varit nagot att hänga upp i granen pa enligt mig, än i alla fall. Och de har skitlite potatis tycker jag, i potatisens moderland! Knepigt. Men billigt är det, fastän Cusco-restauranger kan vara av det dyrare laget med tanke pa alla gringos som hänger här.

Hur som helst, mycket har hänt och sa vidare. Mer uppdateringar kommer väl, med mer själ och hjärta. Det är helt underbart här och jag är lycklig. Patrik ocksa, hoppas jag i alla fall.

¡Ciao!