hujjeda mig!

Shit alltsa. Det är begreppet man använder när man vill betona att nagot stort/utmattande har skett/sker. Det säger jag varje gang vi klättrar upp för trapporna till vart hus (det är HÖGT upp vi bor, och det är inte mycket till kondition en rökare/latjävel som jag har) och det säger jag nu efter var 15:- (sek) maltid vi hade med en startsallad, enorm mellansoppa och segundan som faktiskt var märkbart god, som vi sedan avslutade med en bautabit chokladtarta. Jävlarrr! Jag har varit pa en chokladfrekvens hela dagen, som bara eskalerade efter var första twix. Efter den har tanken pa choklad förföljt mig, men nu tror jag att tartan lyckades bli la grande finale och kanske kan jag aterga till en annan frekvens av langsamt lunkande och upptäcktsmode.

Förövrigt sa heter tarta torta pa spanska. Och möbler heter muebler. Det kan roa pappa om ingen annan som alltid basunerat högt och högtidligt hur jävla trist det svenska spraket är. annars gar sprakhandikappet sin stilla gang här, även om det inte är nagot hinder för de med det andra spraket att glatt och livligt diskutera saker med mig. När vi var pa marknaden ville alla tanter prata med mig om allt mellan jord och himmel, min juicetant berättade mängder av ord som jag förstod en brakdel av men kul hade vi. Det är just det här, som Patrik sa, att det är ett äventyr att bara ga och handla mat. I där borta där snön faller och ansikten fortfarande är bekanta sa gar man till butiken, tar det man ska och aker hem. Kanske ett hej till kassörskan och i Norge fragar de om man vill ha en pase till det man ska ha med sig, vilket blir till ett hej och ett nej, kanske ett ja om man glömde att ta med sig en pase själv sa att man slapp bygga pa samlingen av nödlösa plastpasar. Men här är man vän med alla och alla vill berätta och prata, höra och skratta at faktumet att man faktiskt tycker att det är varmt när det är 20 grader varmt för att man kommer fran skandinavien.

Tidigare sa sprang vi pa Kairen, en av de underbara människorna vi lyckats lära känna här i Cusco. Hon är verkligen bäst! Med ett sadant hjärta av guld och hon har sa enormt mycket vishet i sig sa jag söker mig till hennes famn av rad, som en lillasyster. Hon hjälpte mig massor inför min första ceremoni med ayhuasca (närmare detaljer om det kommer i framtiden), var där som ett stöd för mig och Moses, de tva jungfruna. Vi ska försöka ringa henne ikväll och ocksa fa tag pa Minna, var finska pinne som idag flyttar in hos oss.

Nu maste jag avsluta här da gubben sitter utanför och väntar. Pa aterseende!