Och som de älskar mig.

Mygg. Dessa kreatur som (mer än gärna) paminner om att även det mest perfekta har sina nackdelar. Jag har bara pa mina högra överarm 44 myggbett och det är ingenting i jämförelse mot hur mycket kärlek jag har fatt pa arslet och nedre ryggen.

Men men, mer än sa är djungeln i sitt varande helt klart. Jag maste börja med att poängtera att jag stormnjuter och älskar livet mer än nagonsin när jag ligger där i hängmattan om dagarna och lyssnar pa hur djungeln faktiskt later. Helt magiskt. Det finns fagelsang som paminner om inget annat, sättet palmträdets (maste fraga namnet pa denna palm dock, det är inte den klassiska som man brukar tänka pa. Här finns dock en som liknar den jag menar voila) blad later när de slas mot varandra i vinden, shipibospraket ocksa känd som magiska. Ord att beskriva tillvaron är "wow", verkligen.

Vi bor hos Antonio och hans familj mitt i djungeln lite utanför byn Santa Rosa de Dinemarca med ungefär 200 invanare. Antonio är var ayahuascamästare och världens gulligaste gubbe, han ser ut som super mario och hans familj är helt och hallet ljuvligt. Hans fru, Rosita, en otroligt stark och kraftfull kvinna som alltid skrattar, ville ha mig som sin vita dotter, ett erbjudande jag inte tackade nej till. När vi inte ligger i hängmattorna och det är kväll brukar vi ha ceremonier med dem och nagra andra otroligt kraftfulla människor, bland annat Antonios och Rositas son Pedrito som är bara 17. Ceremonierna är väldigt, väldigt vackra och det känns sa fint att fa vara där och utöva gudomlighet tillsammans med dessa magiska varelser. Att de tagit emot oss med öppna armar känns som en verklig välsignelse, jag kan knappt första hur lyckligt lottade vi är och jag spritter av lycka. Det är en mycket magisk tid i badas vara liv som kommer forma oss för resten av livet och jag kan inget annat säga än att det gör det med skönhet, ljus och kärlek.

Nu vill gubben äta, bloggandet har fatt komma i andra hand da vi prioriterat andra internetviktigheter men jag lovar att göra bättre och mer utförligt nästa gang. Och för att svara pa Hanneles fraga sa Ja, det kommer bilder! Vi tänkte inte pa att ta med oss sladden till kameran sa att vi hade kunnat ladda upp men nästa gang (om kanske tva veckor eller sa) sa aterkommer vi till civilisationen mer förberedda.

All kärlek till alla er.
Vi är lyckliga här borta.