Svettiga tankar.

Uppdateringar har skett väldigt lite det sista da mycket har hänt och väldigt mycket som har haft med min mage och illamaende att göra. Nu har jag dock lyckats krya upp mig nagorlunda för att kunna skriva en liten textramsa om hur och vad vi haller pa med i dagsläget och det ser ut sahär:

Vi akte tillbaka till Lima eftersom vi ansag att Cusco, en sa otroligt vacker stad behandlade oss alltför väl och det var för lätt att leva bra där rent turistmässigt. Det blev ingen utmaning av det hela alls. Vi hade ända spenderat redan tre veckor där och fatt med oss mycket minnen och manga vänner, sa det föll sig väldigt naturligt att sticka. Cusco och anderna försökte följa i linje med att lära oss nagot som har att göra med dessa jäkla kreditkort. Jag har nog dragit mig lite undan att nämna det da pappa är en av läsarna och man vill inte oroa lillgubben för mycket genom att dra den om hur jag lyckades efter andra dagen i landet att tappa bort bade mitt och Patriks visa-kort. Vi spärrade korten och fixade sa att tva vänner skulle skicka dem hit till Peru, det enda som skulle krävas var tid och talamod, inga problem. Eller?

Det börjar med att vännen som skulle fixa Patriks kort, vi kan kalla honom för Lasse, gar till dhl´s kontor i en stad i västra Sverige för att skicka paketet till adressen vi givit honom. Adressen som skulle alltsa ga till dhl´s kontor i Cusco, Peru. Väl framme far Lasse veta att de pa dhl pa denna kontor endast skickar inrikes, inte utrikes, sa Lasse bestämmer sig för att genomföra följande genidrag: skicka paketet till Peru (ett land som man ocksa kan benämna som ett sa kallat u-land) i Patriks namn, till denna adress som vi har gett honom via vanlig post. Läsarfragan lyder, hur ser kvoten pa intellektet ut da man bestämmer sig för att skicka ett paket med ett laddat kreditkort, till andra sidan jordklotet med vanlig post till en adress som tydligt är till dhl´s kontor i sin kamrats namn och samtidigt tro att det kommer ga smärtfritt? Ni kan mejla era svar till solskeen@gmail.com, samma mejladress som dock ocksa stod pa paketet ifall den kanske kunde zimzalabling bli elektronisk och e-postas fram.

Naväl, samtidigt i Oslo, som tydligen är en storre världsmeteropol än denna västsvenska stad och har dhl kontor som ocksa skickar utrikes, skickas det ett paket i mitt namn mot Peru. Glatt hämtar vi ut den fran samma gubbe som surt proklamerat att de inte kommer ta emot nagot som inte har skickats via dhl till denna kontor. 93 soles kostade det att fa halla paketet i handen och i vart ägo befann sig nämnda paket i c:a 12 timmar innan den blev stulen utanför var toalett (där jag tillbringade stora tider samma natt). Stulen med kreditkortet och hennafärgen i. Fragan varför den befann sig utanför toaletten en hel natt kan man, som jag, ställa herr Dahlin men ett svar som är värd undrandet är inte att riktigt förvänta sig. Sa vaknar jag efter en hel natts kräkningar till att första att kreditkortet är borta igen och det är inte mycket mer än att klättra ner till stan och spärra kortet igen. Jag skriver med ironin sipprandets ur fingrarna till samma vän och ber henne göra om proceduren, igen. Hon svarar att hon undrar om hon skulle kunna ta ut de pengarna det krävdes att göra proceduren fran mitt konto, de näpna 1800:- ...

Som en god vän här i Peru sa; ni läcker pengar.

¡¡HURRA HURRA!! Förlat mig gud för att jag misstrott det Peruanska postsystemet! I skrivande stund fick vi mejl fran var vän som stannade i Cusco, att han varit i kontakt med postsorteraren som vi tog kontakt med angaende Patriks kort, och hon har fatt vart paket!
Sing hallelulijaa och allah akbahr!

Förövrigt sa vet jag inte vad vi har gjort för gott gentemot gud men vi far bo gratis i en fantastisk lägenhet med havsutsikt i en de vackrare delarna av Lima.. Havsutsikt.. smaka pa det ordet. Och stilla havet, hur manga har sett den av er? Fran det här hallet alltsa.

Hahaha!